År 2011 lider mot sitt slut. Har tänkt att det ska bli skönt att lägga detta år bakom mig.
2011 har defintitivt varit det mest händelserika året i mitt liv hittills.
Året började med uppbrytandet av ett halvår gammalt äktenskap. Vilket satte ribban för hur resten av året blev. Det mesta gott faktiskt. Har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjort detta år. Även om det varit konstlat och tillgjort skratt i många av fallen så har det varit min medicin. Jag har ändrat på mig själv i den egenskapen att få saker gjort. Mycket snack, mycket action har varit lite av detta års ledord. Också som en självbehandling i att vägra att växa fast i bitterhetsträsket. Gör man saker har man inte tid att tänka på det som får en att må dåligt. Och känslan jag hade i våras av att ”allt har redan gått åt helvete, så ingenting spelar någon roll” var faktiskt ofattbart hälsosam. Jag vågade göra saker jag annars skulle mjäkat, grubblat, tvekat och funderat på innan. Nu finns den känslan inte kvar, men den förändrade mig till det bättre.
Jag har gjort så otroligt mycket bra och roliga saker i år att det är nästan lite skrämmande med ett nytt år.
Flyttade till min gamla etta i Vällingby, färgade håret rött, skaffade en iPhone, köpte en bil, min brorson föddes, tatuerade mig, åkte till Gran Canaria, var på Peace & Love-festivalen, målade om och inredde min stuga på landet, Prövotiden på körkortet tog slut, körde grymma vrålåk med Johan, Roadtrippade till Växjö tattoo convention, Sålde min lägenhet med vinst, flyttade till Bandhagen, min bästa väns son föddes och sjukt mycket annat där emellan. Jag har till exempel börjat uppskatta mitt arbete på ett annat sätt, och familjen har blivit tajtare.
Det tråkigaste med detta år har varit att man tappat kontakten med vissa personer.
Vissa utav dem som jag trodde var mina vänner men som lyst med sin frånvaro när man ropat på hjälp. Men det skiter jag i nu, för jag har träffat massor av nya/nygamla människor och några har blivit väldigt nära mitt hjärta! Sen har jag tagit tag i att faktiskt träffa såna där bekanta man så sällan träffar. Såna man sällan hör av men alltid säger ”vi borde ses över en fika”.
Nu kickar jag iväg det här året och försöker väl sikta på att fortsätta på samma bana så länge man har turen med sig.
Som alltid, och som tur är – så är framrutan alltid större än bakrutan!
Några guldkorns-snapshots från 2011 i fotoform, Och låtarna jag lyssnat på detta år har definitivt varit en ledstång längs tiden. Musiken är min pacemaker.
Gott nytt 2012!